Både i mitt yrke och som privatperson får jag ofta ”coacha” anställda och vänner i det här med vem som bestämmer vad som anses rätt och fel. Som tex kan det handla om att personen blivit bjuden på fest men vill egentligen inte gå men har sagt ja till kompisen. När dagen närmar sig så känner personen i stället för att bara ta en lugn kväll hemma, varit mycket på jobb och så vidare. Varför ska då denna person nästan må dåligt för att meddela att man inte kommer? Är det inte upp till denne själv vad den väljer att göra med sin lediga tid?

I bland förundras jag över svaret – de som ska ha festen kommer bli arga och sura! Men.. Hur gör du om du blir sjuk? Anmäler du inte då att du inte kommer, o blir de sura då oxå? Svaret blir då oftast nej de kan de kanske förstå. Så vad är skillnaden? Jag tycker såklart att det är upp till var och en vad man väljer att göra i sitt liv och skulle någon bli sur över ärligheten till varför man inte kommer så är det denna person som har något att jobba på. Givetvis kan den som planerat för att du ska komma känna sig ledsen för att du inte kommer att vara där – men sur och arg kan man inte bli! Jag menar hur stor är sannolikheten att du då vill komma dit nästa gång?

Tänk på: nästa gång kanske det är kompisen som fått förhinder och då blir du inte sur över det. Och man ska aldrig känna ett tvång gentemot någon, blir personen sur så är de den som har något att jobba på och inte tvärtom.